www.var-finns-min-hund.seEfterlysningslänkar - Om migHundraser-HundcenterÅterförenad&HimmelnTill Er egen hemsidaVarför ? ? ?
"www.var-finns-min-hund.se"
My reality

Internet är idag fullt med miljoner ! med vackra-roliga-gulliga och komiska bilder på djur, särskilt hundar. Tyvärr är dom flesta foton konstruerade på ett eller annan sätt, dvs människan har manipulerat hundarna att se ut på ett visst sätt. Men ibland snubblar man över en naturlig och okonstrukterad bild som rör en djupt. Tyvärr oftast på ett negativt sätt och många av dessa bilder otroligt sorgliga. T.ex övergivna hundar som springer lösa på gatorna i olika städer i olika världsdelar. Hjärtskärande foton av försvarslösa, hungriga, skadade, döende benrangel som tittar in kameran med vädjande ögon. Ögonen tigger inte mat, dom säger snälla gör inte illa mej. Dessa foton får mej att känna en mycket stark ångest, och mycket, djup sorg.

Jag berörs så starkt av dessa bilder att jag inte kan hindra mej själv. För ett kort ögonblick, oavsiktligt och i en nästan trance-liknande form, känns det som om min själ transporteras - flyter samman med hunden på bilden ( självklart tror jag inte att det händer ). Men i det korta ögonblicket känner jag hans/hennes uppgivenhet och lidande. Jag känner hur han/hon har gett upp, och inte längre bryr sig om sitt öde, hunger känslor eller smärta. För detta korta mycket smärtsamma ögonblick blir jag ett med hunden.

Som jag tidigare nämnde är min egen åsikt det att hunden genom årtusanden har bevisat att den besitter tre av dom för mej viktigaste egenskaper som jag letar efter i en eventuell vän ( människa ). Hunden är " Ärlig " - " Lojal " - " Pålitlig ". Hunden är alltid " Naturlig ". Med det menar jag " What you see is what you get ".

Jag är idag 48 år gammal, och till dagens datum har jag inte träffat en enda människa som besitter alla dessa tre egenskaper. Däremot har jag sett/känt/upplevt dessa för mej ovärderliga egenskaper i varje hund jag har träffat, även i dom argaste och mest aggressiva hundarna.

För den aggressiva hunden upplevs jag som ett hot, något okänt, en främling som kan utgöra en fara för hundens husse/ matte eller hunden själv. Då träder hundens medfödda" Vakt-Överlevnads -Självbevarelsedrift in. Men hunden är ALLTID ärlig, har inga baktankar, och jag vet var jag har honom. Tänk så mycket enklare, och okomplicerat livet skulle vara om vi människor kunde uppföra oss som hundar lite oftare.

Tillbaka till det jag ville säga om " hundbilder ". Ibland kan man på internet ha tur och snubbla över en bild/foto av en hund som rör en djupt i hjärtat, men på ett positivt sätt. Ett foto som får mej att le, eller får mej att skratta högt. Jag har valt att sätta ut min favorit.

Fireman and a Doberman

This photograph shows a red Doberman Pinscher kissing an exhausted fireman. He had just saved her from a fire in her house, rescuing her by carrying her out of the house into her front yard, while he continued to fight the fire. She is pregnant. The firefighter was afraid of her at first, because he had never been around a Doberman before. When he finally got done putting the fire out, he sat down to catch his breath and rest.

A photographer from the Charlotte, North Carolina newspaper, "The Observer," noticed this red Doberman Pinscher in the distance looking at the fireman. He saw her walking straight toward the fireman and wondered what she was going to do. As he raised his camera, she came up to the tired man who had saved her life and the lives of her babies, and kissed him, when the photographer snapped this photograph.

 

 


 

*
A mans best friend

Greyfriars Bobby

 




 

" In 1858, a man named John Gray was buried in old Greyfriars Churchyard. His grave levelled by the hand of time, and unmarked by any stone, became scarcely discernible; but, although no human interest seemed to attach to it.

The sacred spot was not wholly disregarded or forgotten. For fourteen years the dead man's faithful dog kept constant watch and guard over the grave until his own death in 1872.

The famous Skye Terrier, Greyfriars Bobby was so devoted to his master John Gray, even in death, for fourteen years Bobby lay on the grave only leaving for food.

It is reported that a daily occurance of people from all walks of life would stand at the entrance of the Kirkyard waiting for the one o'clock gun and the appearance of Bobby leaving the grave for his midday meal ".

Härunder är ett Foto jag tog 2007 när jag besökte Bobbys grav:

 

Lägg märke till alla små pinnar som folk har lagt vid Bobbys gravsten.

 

 

 

John Gray - Master of Greyfriars Bobby - died 8th February 1858 - Greyfriars Bobby - died 1872

 

Källa: Greyfriar Bobbys website.

Dag och natt i 14 år satt Greyfriars Bobby på sin husses grav. Husse var en poliskonstapel som hade Greyfriar i Grassmarket ( Edinburghs gamla stan) som sitt ansvarsområde. Bobby gick bredvid sin husse medan han patrullerade gator och torg.

När husse konstapel John Gray hastigt avled i unga år begravdes han i Grassmarket. D.v.s platsen som hade varit hans ansvars område och hans hem. Bobby satt på husses grav i 14 långa år, sommar som vinter. Dagtid sprang Bobby omkring i Greyfriar/ Grassmarket och människorna matade honom med rester. Bobby somnade in liggande ovanpå sin husses grav efter att ha trånat efter sin husse i 14 långa, kalla, blöta år.

*

 

Copyright / Disclaimer

Var-Finns-Min-Hund.se äger samtliga rättigheter till innehållet på denna sida ( utom visa bilderna och vissa delar av texterna ). All reproduktion, distribution, nyutgivning och återutsändning av material på denna sida är förbjuden utan utgivarens skriftliga tillstånd.

Copyright © 2009 www.Var-Finns-Min-Hund.se All rights reserved

 

Om mej
Mina rötter
Om sajten
My reality
Svartkrutsvapen - Mina hobbys
www.var-finns-min-hund.seEfterlysningslänkar - Om migHundraser-HundcenterÅterförenad&HimmelnTill Er egen hemsidaVarför ? ? ?
All Rights Reserved...